Dumpa och bli utslängd på en vecka, måste vara en talang?
Yeah tjaaaa....eh a en hel del har hänt. Säger bara som så här, man måste vara jävligt bra om man på en enda vecka lyckas med att dumpa sin pojkvän, nästan dö av ängslan, bli tillsammans igen och sen bli utslängd hemifrån. I vilket fall som, så lyckades jag med det.
Det var det som hände och som fick mig att må så fruktansvärt, att jag lämnade Koffe fast jag egentligen älskar honom över allt annat. Det var ju som sagt fel...och a vi är ju tillsammans igen. Hur ska jag kunna vara ifrån en person som jag älskar så mycket? Jag kan bara inte. Och det kände jag ju inte minst sagt då jag såg honom efter allt och kände att nej, han är den personen jag vill tillbringa mitt liv med.
Iaf, sen så bara två dagar efter att vi blivit tsm så blir jag utslängd. Eller a, jag rymmer/drar själv fast efter att jag fått höra att jag inte har ngt mer där å göra. Ah som sagt, helt sjukt allting...alla detaljer och anledningar tar jag inte upp...de är för sjuka för att ens kunna nämnas.
Men drog iaf klockan 12 på natten och var "spårlöst" försvunnen i ett par timmar...sprang ju runt och försökte komma därifrån då jag såg massa polisbilar osv. Iaf tillslut lyckades jag få tag på Koffe så han kunde hämta mig (hade ingenting, ingen mobil, busskort, kläder, leg osv...). Detta hände då i torsdags och sen dess har jag bott lite vartsom. Självklart mest hos pojkvännen och räknar numera hans hem som mitt också.
Iaf igår kväll kom jag hem igen för att samtala om allt, och jag sa att jag ska flytta hem till min pojkvän och att allt redan är klart. Att det är planerat och att vi pratat om det. Iaf, jag ljög inte om det för det är så det är. Men det gav resultat till ngt jag länge kämpat för. Men vet inte, det är ju närmare sagt helt sjukt allt...vet inte ens hur och vad jag ska göra. Men som sagt, jag planerar verkligen starkt på att flytta trots allt, om jag inte gör det nu, så gör jag det i slutet av sommaren och om inte då så är sista tidspunkten då jag tar studenten. Så är det, och allt det sa jag igår. Asså ärligt så fattar jag ingenting, vad som händer och vad som kommer att hända. Vet bara att just nu är jag hemma hos mamma i 2 dagar, sen åker jag till Haverdal (västkusten) och det redan i morgon. När jag kommer hem så a, vet jag inte vad jag gör, jobbar och är med Koffe och träffar andra människor och är hemma? Några dagar iaf och sen åker jag till Ryssland. Jag gör det trots allt, för att hjälpa min moster samt komma bort från allt.
Sen så får jag inte glömma att tala om att det ser ut som om jag kanske kommer få ett nytt jobb. På 3 dessutom! Meriterande va? Fick ett mail om intervju så jag ska ta och ringa dit idag när jag är påväg till universitetet.
Iaf, detta var kort om de senaste dagarna av mitt liv...försökt dölja all dramatik så gott det går, bara talat om mest fakta. Orkar helt enkelt inte med att dra hela storyn nu. Det är lite past som sagt och jag kämpar varje dag med att göra det bästa av situationen. Men i vilket fall som så fick jag och älsklingen vår resa till Haverdal tillslut! Och vi åker redan imorgon! LÄNGTAR!
Nä nu ska jag rulla iväg till universitetet, hörs sen puss!
Det var det som hände och som fick mig att må så fruktansvärt, att jag lämnade Koffe fast jag egentligen älskar honom över allt annat. Det var ju som sagt fel...och a vi är ju tillsammans igen. Hur ska jag kunna vara ifrån en person som jag älskar så mycket? Jag kan bara inte. Och det kände jag ju inte minst sagt då jag såg honom efter allt och kände att nej, han är den personen jag vill tillbringa mitt liv med.
Iaf, sen så bara två dagar efter att vi blivit tsm så blir jag utslängd. Eller a, jag rymmer/drar själv fast efter att jag fått höra att jag inte har ngt mer där å göra. Ah som sagt, helt sjukt allting...alla detaljer och anledningar tar jag inte upp...de är för sjuka för att ens kunna nämnas.
Men drog iaf klockan 12 på natten och var "spårlöst" försvunnen i ett par timmar...sprang ju runt och försökte komma därifrån då jag såg massa polisbilar osv. Iaf tillslut lyckades jag få tag på Koffe så han kunde hämta mig (hade ingenting, ingen mobil, busskort, kläder, leg osv...). Detta hände då i torsdags och sen dess har jag bott lite vartsom. Självklart mest hos pojkvännen och räknar numera hans hem som mitt också.
Iaf igår kväll kom jag hem igen för att samtala om allt, och jag sa att jag ska flytta hem till min pojkvän och att allt redan är klart. Att det är planerat och att vi pratat om det. Iaf, jag ljög inte om det för det är så det är. Men det gav resultat till ngt jag länge kämpat för. Men vet inte, det är ju närmare sagt helt sjukt allt...vet inte ens hur och vad jag ska göra. Men som sagt, jag planerar verkligen starkt på att flytta trots allt, om jag inte gör det nu, så gör jag det i slutet av sommaren och om inte då så är sista tidspunkten då jag tar studenten. Så är det, och allt det sa jag igår. Asså ärligt så fattar jag ingenting, vad som händer och vad som kommer att hända. Vet bara att just nu är jag hemma hos mamma i 2 dagar, sen åker jag till Haverdal (västkusten) och det redan i morgon. När jag kommer hem så a, vet jag inte vad jag gör, jobbar och är med Koffe och träffar andra människor och är hemma? Några dagar iaf och sen åker jag till Ryssland. Jag gör det trots allt, för att hjälpa min moster samt komma bort från allt.
Sen så får jag inte glömma att tala om att det ser ut som om jag kanske kommer få ett nytt jobb. På 3 dessutom! Meriterande va? Fick ett mail om intervju så jag ska ta och ringa dit idag när jag är påväg till universitetet.
Iaf, detta var kort om de senaste dagarna av mitt liv...försökt dölja all dramatik så gott det går, bara talat om mest fakta. Orkar helt enkelt inte med att dra hela storyn nu. Det är lite past som sagt och jag kämpar varje dag med att göra det bästa av situationen. Men i vilket fall som så fick jag och älsklingen vår resa till Haverdal tillslut! Och vi åker redan imorgon! LÄNGTAR!
Nä nu ska jag rulla iväg till universitetet, hörs sen puss!
Kommentarer
Trackback
