thebrightestone

Vad betyder dessa ord egentligen? Vem kom på dessa? När använder man dem? Till vem säger man dem?

Det är frågor alla borde ta sig en funderare på.

Ordet älska är ett väldigt starkt ord och betyder mycket och det är heller ingenting man säger till vem som helst. Och tyvärr, så missbrukar många det. Vad är då skillnad på att vara kär och att älska? Skillnaden är faktiskt ganska stor. En relation mellan två personer som attraheras av varandra utvecklas genom flera stadium. Ett av de första är det man kallar nykär. Hur ska man definiera detta stadium då?

När man är nykär är man blind upp till 50%. Man är kär i det lilla man vet om den personen och det är oftast bara de bra sidorna eftersom man i det stadiet fortfarande bara vill imponera på varandra. Dessutom så har man inte spenderat så mycket tillsammans, inte gått igenom både eld och vatten där man i verkligheten visar vad man står för och vad den andra betyder för en. Allt verkar vara så perfekt hos personen man gått och blivit kär i. Förutom det så är man uppspelt och översvämmad av positiva känslor och hormoner som i stort styr hur man tänker och agerar under den tiden. Nyfikenheten på varandra triggar till det extra och man kan få känslan av att det är personen man vill tillbringa sitt liv med och känslan av att man älskar. Men vad händer sen om ett par månader eller kanske nåt år?

Då börjar relationen komma in i rutiner, stöta på problem, perioder av trötthet och irritationer uppstår och man lär känna varandra bättre. Man lär sig en hel del om den andra personen vilket gör en mindre nyfiken. Det blir en vana att umgås med den personen och inte så som det i början pirrade i magen inför varje träff. Man börjar se varandras negativa sidor. Umgås så mycket så man inte bryr sig om att alltid göra sig iordning när man träffas och är inte alltid så snygg som man var på de första dejterna. Sammanfattningsvis så börjar sanningen komma fram, eller rättare sagt, förälskelsedimman börjar försvinna och man ser den verkliga personen.

Hos många slutar relationen där för att man inser att det inte alls det man tänkt sig och intresset försvinner. Suktan efter spänning finns och det är lätt hänt att nya objekt träder fram som fångar ens uppmärksamhet. Men det man då borde tänka efter, älskade man verkligen den personen då? Jag skulle nog inte kalla det så.

Älska är ett stadie många nivåer över känslan av att vara förtjust, kär eller förälskad. För allt det är byggt på någon typ av sagovärld. Känslan av att älska är något man växer sig in i. Då man ser med öppna ögon och ser alla sidor hos personen. Både de bra och de dåliga. Men då man älskar har man lärt sig att tycka om även de mindre bra sidorna. Oavsett hur mycket de kan irritera en så ler man inombords vid tanke på dem och känner att det spelar ingen roll för att den personen är underbar så som den är.

När man älskar någon är man redo att göra allt för den personen. Varför tror man att många par faller isär när förälskelsetiden är över? Det börjar bråkas om det ena och det andra, fel man gör osv. och ingen är redo att ändra på sig för att man tycker man själv har rätt. Men när man älskar, oavsett att man egentligen tycker att man själv har rätt så ger man med sig och ändras för att den personen ska tycka om en. Man gör allt för att stämma in på varandras idealbild. Varför tror ni att man med åren älskar varandra allt mer och mer? Kan det bero på att man mer och mer anpassar sig efter den andra och hur den vill ha sin partner. Man passar varandra mer och mer tills det tillslut inte finns något mer att störa sig på. Man formar sig efter varandra. Blir till två pusselbitar som bara de två passar ihop.

När man älskar är man redo att ge upp allt för den personen. Redo att lämna sitt liv, om det nu skulle behövas. Förr när man älskar lägger man sitt liv i varandras händer. Man lever inte separata liv längre utan man lever ETT liv tillsammans. Ett starkare liv som driver en fram och som består av en värld där bara du och din älskade finns. Utan undantag.

När man älskar finns bara den personen för dig. Andra existerar inte. Man ser inte aldra. Tänker aldrig tanken av att vara med någon annan. Om någon säger: "tänk dig att ha sex med honom/henne där" så kan man inte ens tänka den tanken för att försöker man så trängs den genast undan av känslan och bilden av dig och din älskade i en akt full av riktig kärlek för att det är bara det som existerar i din värld. Allt annat finns inte. Att känna sig äcklad av andra  än sin älskades händer på ens kropp.

När man älskar är rädslan att förlora personen man älskar större än all annan rädsla. I den rädslan ingår även känslan av svartsjuka. Att inte kunna hantera tanken av att han/hon skulle vara med någon annan. Men inte bara det, rädslan av att någon ska såra eller skada den personen. När man älskar är man redo att skydda med sitt liv.

När man älskar innebär det också att man har en djupare förståelse för varandra som ingen annan har. Ens sinne är kopplat genom ett osynligt närverk. Att bara kunna sitta utan att säga ett ord och ändå förstå varandra.

Att beskriva känslan av att älska någon kräver mer än vad jag redan skrivit. Men allt det ligger på en nivå som man verkligen måste sträcka på sig för att nå.

Stämmer inte detta in på dig, säg inte att du älskar då. Slösa inte på det ordet. Ge inte personen, som kanske förstår mer dess innebörd, hopp om något som inte finns. Slösa inte bort det bara sådär. Du kan behöva det senare.