thebrightestone

Asså jag vet helt ärligt inte alls vad jag vill med mitt liv just nu. Ingen som helst aning. Och det är ingenting som känns riktigt bra. Det har sina anledningar men jag känner inte att de är starka nog för att få mig att känna så som jag gör just nu? Jag menar...jag har saker att vara glad för, men det är jag inte...

Kan detta bero på att det bara är en period i mitt liv som gör saker och ting jobbigt? Att allt är helt annorlunda, ingenting till hur det var förut.

Och varför ska livet vara så? Kan det inte bara vara stabilt och lugnt? Som man säger, allt blir så som du själv gör det till. Och visst fan stämmer det....allt är ju mina val, eller hur?

I vilket fall som så åkte jag och Koffe till lägenheten igår. Det var mysigt...och för en gångs skull kände jag lite som om jag kunde säga: Jag är hemma. Det har jag inte gjort på något av de ställen jag varit på senaste tiden. Inte kunnat säga det sedan början av sommaren. Och det var första natten vi sov där igår. Kanske beror det på att det känns som en egen liten lya...eller kanske för att Koffe är där? Jag vet inte. Men det kändes hemma iaf.

Men jag är fortfarande förvirrad och fattar ingenting. Känner mig nere helt enkelt. Och jag får inte det jag vill ha, och ingen att riktigt duskutera vissa saker med. Får lixom gå omkring och föra en monolog för att komma fram till saker. Jag vill kunna prata med ngn om det...och inte vem som helst. Utan det finns en person men den personen verkar vara mindre intresserad av MINA problem som jag inte alls tycker bara är mina. Men men...

Iaf, just nu sitter  jag hemma hos mamma. De åker på semester på måndag och jag ska nu i två veckors tid ta hand om huset samt vår lilla kisse Bellatrix. Ska väl bli skönt. Och jag ska försöka fokusera på mitt inre och mitt välmående...eller åtminstånde försöka.

Och matte D är äntligen avklarat :) Det gick faktiskt jättebra på sista provet! Jag kände sådan lättnad då jag lämnade klassrummet igår! Helt fantastiskt!
Nu ska jag plugga som fan i alla andra ämnen också. Ska fan lyckas med allt.

Nu ska jag gå, ska ringa min moster. Behöver prata ut med henne om vissa saker. Just nu vill jag bara gråta. Usch :( Hatar sådana neråtperioder....de för ju inte med sig ngt gott. Man brukar väl säga att det är bra med lite sämre tider också eftersom man lär sig att uppskatta de bättre tiderna då...Men jag vet inte. Tror inte jag håller med riktigt. För de sämre tiderna för mig är inte bara sämre...utan det är ganska så bedrövliga..lixom tär på mig så mycket så jag sen inte ens kan njuta fullt ut då det är bra. Men men...

Hare bra, kanske upptaderar mer sen.