thebrightestone

Hej på er folket....idag är det en dålig dag för mig. Fyllt av ångest, ilska, sorg och besvikelse. Den ena anedningen till det  är mitt egna missnöje med mig sjäv. Att jag inte klarar det jag lovar mig själv. Och jag stör mig som fan på det. Jag ska ge mig själv en ny imorgon. Och jag ska bannemig klara av det. Men sen så är det vissa grejer som förkrossar mig väldigt mycket. Julia (Sofia va givetvis med) och jag pratade idag och jag fick reda på att en person som står mig väldigt nära sagt väldigt dumma och elaka saker om mig. Det sårade mig väldigt djupt. Jag är tydligen enligt den personen dum, iq-befriad, inte alls så som man tror att jag är, korkad, inte kan annat än att plugga dvs att allt som gör mig "smart" är den tid jag tillbringar med läxböcker. Men att jag sen inte är smart nånstans när det gäller livet som att jag tex inte kan politik å andra saker. A som sagt, massa andra saker sas och alla de sakerna innebar att jag är en korkad brud. Dessutom togs saker om mitt utseende upp också. Men då undrar jag, varför är den personen med mig då?

Jag tycker att det är så sjukt kränkande, just för att den personen står mig så nära. Men sen så är det som så att jag inte tänker låta någon trycka ner mig. Jag vet att jag inte är någon dum brud. Jag har då mycket vett i huvuded som inte bara handlar om skolan. Jag vet hur man ska hantera situatioiner i livet och förstår mycket. Och jag vet också att det inte alltid är värt att visa att man allttid förstår, utan ibland är det värt att hålla på det för sig själv. Bara det jag skriver här, verkar jag totalt blåst då? Knappast jag tror inte det.

Visst, jag är inte så insatt i politik och sånt. Men kan det bero på att det inte är utav mitt intresse? Jag kan väl andra saker? För skulle inte jag vara smart och skulle jag inte ha en social kompetens så skulle jag inte kunna föra så aktiva diskussioner med människor. Och av någon anledning så får jag alltid höra att jag inte är en 18 åring vad som gäller mitt intellekt iaf. Jag får alltid 20+. Och ibland anses jag resonera som en vuxen människa. Ja, hur kommer det sig, jag som är så korkad och iq-befriad?

Sen så att jag har bra betyg...det betyder väl också något? Jag menar, jag måste ha kapaciteten till att kunna ha så bra betyg. Och det ligger i hjärnan = ens smarthet.
Och så som den personen sa att ja hon är så oanmälbildad, hon är bara bra genom sina betyg för att hon pluggar, och nu gör hon inte ens det längre. (detta var sagt ett tag sen, innan sommaren).
Happ, a kan det bero på mina omständigheter i livet? Att jag mådde så dåligt så jag ville ta självmord?

Sen så kan man inte mäta smarthet i de resultat man ger i livet vad som gäller utbildning och arbete. Att vara "livs-smart" eller streetsmart är en helt annan sak. Vilket jag inte tycker att jag saknar det minsta, jag menar, hur skulle jag då kunna ta mig ut ur alla mina jävla problem? Och hur kommer det sig, att personer som börjar umgås med mig ofta fastnar för mig för livet? Jag kan hantera människor, och jag vet hur jag får det jag vill ha. Min vän sa till mig, att jag är en av de mest viljestarka personer hon träffat. Och inte bara det, utan också smarta och begåvade.

Sen så vill jag inte framstå som världens perfektaste människa. För det är jag inte. Alla har sina fel och sina brister. Och speciellt gör man fel under den tid då man känner sig förtryckt från alla håll. Vilket jag gjorde och då gjorde jag också massa väldigt dumma och korkade saker.

Sen så undrar jag, vuxna människor tycket också ofta om mig. Och de som levt ett helt liv borde väl ändå kunna förstå lite vad jag är för typ av person.

Så att den här personen nu förtryckt mig så mycket...det tolorerar jag inte. Och jag kan säga rakt ut, att den här personen som snackar så mycket skit, med min bästa kompis dessutom, om den personen inte tror att hon kommer berätta det för mig så är det lite dumt. Men inte nog med det, att när jag berättar det för den personen att hon berättat allt för mig blir han/hon så arg och försöker försvara sig genom att svara med ett kränkande sms. Det man sagt får man stå för. Och kan man inte det så är man svag och dum. Det är vad jag tycker om den personen. Jag kan iaf stå för det jag gjort och jag kan ta konsekvenserna. Och jag kan älska på riktigt och vet vad kärlek är. Undrar om den personen vet det?