Never let me down
Goddag Sverige!
Jag har precis kommit hem från dansen. Blev riktigt trött idag av någon anledning, med det var riktigt kul iaf. Sitter just nu med ett äpple och grönt te. Dags å ta en dusch och sen plugga kemi.
Känns riktigt synd att helgen snart är slut, vill ha helg hela tiden :( Fast helgen var ju bra i och med att jag fick träffa min älsknos.
Jag kan förresten inte sluta tänka på Koffe. Det går verkligen inte. Känns som om jag bara blir mer och mer förälskad i honom för var dag som går. Känns som om det inte finns några gränser för hur mycket jag älskar honom. Trodde verkligen inte det var möjligt att älska någon så mycket.
Satt på lunchen i veckan med Julia, Sofia och vår klasskompis Messi. Sofia och Messi är nykära båda två så de satt bara och fnittra å höll på. Så kommenterade jag och Julia att a, den känslan är underbar, att vara nykär. Men vi båda har nu kommit till det stadiet att vi istället älskar och det är en känsla på en helt annan nivå. En obeskrivlig och underbar känsla som lyfter en väldigt högt. Så högt som jag är nu, och därifrån vill jag aldrig komma ner.
Jag pratade faktiskt med mitt ex den här veckan. Vi har totalt känt varandra i 9 år nu. Vi var tillsammans ett år då vi var 12 och sen blev vi tillsammans igen när vi var 15 och var tillsammans i två år. Anledningen till att det tog slut var att jag fick höra att han varit otrogen.
Så vi pratade knappt på 1,5 år efter det med vissa undantag. Men iaf, så den här veckan snackade vi om saker som hänt och så och han sa ju bland annat att han aldrig va otrogen utan att det bara var rykten. Sen får jag ju själv välja och tro på det eller inte. Och jag tänker heller inte bestämma mig för ngt av det, för helt ärligt så bryr jag mig inte nu längre. Jag har gått vidare.
Men vi snacka om hur livet såg ut för oss båda nu och a, det kändes bra i och med att jag nu kan lägga det bakom mig utan att ha ngn ilska kvar. Utan hat.
Dessutom var det en till sak som jag kände. Självklart väcktes massa minnen till liv. Både fina och sådana som svider. Men det jag insåg var att det verkligen bara va minnen. Enkla minnen och på något vis så insåg jag åter igen hur mycket jag älskar Christofer. Jag har aldrig tvekat på det, men ibland kommer stunder då man blir påmind om det. Och jag blir bara mer och mer rädd för att förlora honom. Så som jag känner för honom kan inte jämföras med något jag tidigare känt. Och det sitter så djupt, så djupt så det ibland blir obehagligt.
Men jag å exet känner varandra så pass bra (efter 9 år lixom) så vi hade en hel del att prata om. Men det hela avslutade jag med att säga att nu har alla gamla känslor försvunnit både bra och dåliga och nu är det dags att verkligen ta en varsin stig. Så vi bröt kontakten, men den här gången på ett sätt som inte får en att vilja återvända eller utan känslan att man inte fått något sagt. Nu är allt sagt och nu är allt i det förflutna.
Jag ska nu iaf ta och duscha..e lite sunkig haha :P Och sen ringa mitt livskärlek och se om han vaknat.
Hörs sen!
Jag har precis kommit hem från dansen. Blev riktigt trött idag av någon anledning, med det var riktigt kul iaf. Sitter just nu med ett äpple och grönt te. Dags å ta en dusch och sen plugga kemi.
Känns riktigt synd att helgen snart är slut, vill ha helg hela tiden :( Fast helgen var ju bra i och med att jag fick träffa min älsknos.
Jag kan förresten inte sluta tänka på Koffe. Det går verkligen inte. Känns som om jag bara blir mer och mer förälskad i honom för var dag som går. Känns som om det inte finns några gränser för hur mycket jag älskar honom. Trodde verkligen inte det var möjligt att älska någon så mycket.
Satt på lunchen i veckan med Julia, Sofia och vår klasskompis Messi. Sofia och Messi är nykära båda två så de satt bara och fnittra å höll på. Så kommenterade jag och Julia att a, den känslan är underbar, att vara nykär. Men vi båda har nu kommit till det stadiet att vi istället älskar och det är en känsla på en helt annan nivå. En obeskrivlig och underbar känsla som lyfter en väldigt högt. Så högt som jag är nu, och därifrån vill jag aldrig komma ner.
Jag pratade faktiskt med mitt ex den här veckan. Vi har totalt känt varandra i 9 år nu. Vi var tillsammans ett år då vi var 12 och sen blev vi tillsammans igen när vi var 15 och var tillsammans i två år. Anledningen till att det tog slut var att jag fick höra att han varit otrogen.
Så vi pratade knappt på 1,5 år efter det med vissa undantag. Men iaf, så den här veckan snackade vi om saker som hänt och så och han sa ju bland annat att han aldrig va otrogen utan att det bara var rykten. Sen får jag ju själv välja och tro på det eller inte. Och jag tänker heller inte bestämma mig för ngt av det, för helt ärligt så bryr jag mig inte nu längre. Jag har gått vidare.
Men vi snacka om hur livet såg ut för oss båda nu och a, det kändes bra i och med att jag nu kan lägga det bakom mig utan att ha ngn ilska kvar. Utan hat.
Dessutom var det en till sak som jag kände. Självklart väcktes massa minnen till liv. Både fina och sådana som svider. Men det jag insåg var att det verkligen bara va minnen. Enkla minnen och på något vis så insåg jag åter igen hur mycket jag älskar Christofer. Jag har aldrig tvekat på det, men ibland kommer stunder då man blir påmind om det. Och jag blir bara mer och mer rädd för att förlora honom. Så som jag känner för honom kan inte jämföras med något jag tidigare känt. Och det sitter så djupt, så djupt så det ibland blir obehagligt.
Men jag å exet känner varandra så pass bra (efter 9 år lixom) så vi hade en hel del att prata om. Men det hela avslutade jag med att säga att nu har alla gamla känslor försvunnit både bra och dåliga och nu är det dags att verkligen ta en varsin stig. Så vi bröt kontakten, men den här gången på ett sätt som inte får en att vilja återvända eller utan känslan att man inte fått något sagt. Nu är allt sagt och nu är allt i det förflutna.
Jag ska nu iaf ta och duscha..e lite sunkig haha :P Och sen ringa mitt livskärlek och se om han vaknat.
Hörs sen!
Kommentarer
Trackback
