thebrightestone

Nu ska jag börja på min "idé" om att skriva om personer som står mig nära eller som har betytt mycket i mitt liv. Eftersom jag redan skrivit om min mamma så tänker jag fortsätta med personer som jag är släkt med på ngt sätt till och börja med :) Sen kommer vänner osv.

Så idag skriver jag om en person som spelat en stor roll i mitt liv. Sen jag var 5 år gammal har han uppfyllt rollen som min pappa. Mina föräldrar är ju skilda sen jag var 2 år gammal, och efter ett par år träffade mamma Vladimir som sedan den dagen uppfostrat mig precis som om jag vore hans egna barn.

Jag är otroligt tacksam för allt han gjort för mig, och jag är så ledsen att jag faktiskt i tidig ålder inte började kalla honom "pappa", nu är det svårt att ändra på en sån sak.
Han har inga egna barn och har alltid sett mig som sitt barn. Gjort allt en pappa ska göra för en. Gett mig kärlek, uppfostran, stött mig genom livet, hjälpt mig i alla möjliga situationer, tagit med mig på resor världen runt, alltid stött mig ekonomiskt...ja allt helt enkelt. Och jag beundrar honom verkligen som person, så snäll och generös han är! Han förlåter och är alltid redo att ge människor en andra chans.

Jag kommer aldrig sluta beundra honom för hans intelligens. Slutade skolan med två röda diplom (vilket innebär två utbildningar med bara mvg i alla ämnen). Är så imponerad av hans förmåga att dela med sig av sin kunskap till andra, och hans sätt att göra allt tråkigt till ngt intressant. Och självklart är jag evigt tacksam för alla gånger han hjälpt mig med mina berg av läxor!

Sedan älskar jag honom inte bara för hur bra han behandlar mig och för vilken fin person han är, utan också för att han älskar min mamma så mycket! Han har alltid funnits där för henne och visat äkta kärlek. Det kommer jag alltid uppskatta!

Jag kommer alltid se honom som min pappa, trots att våra gener inte sammanfaller. Han uppfyller alla funktioner, och även i dagens läge står han redo med bössan och håller alla killar på avstånd från mig...försöker även hålla Koffe borta :P Haha!

Men ett stort tack för allt, älskar dig "pappa"!





Det är vi två som hänger i den där grejen ^^

Ja som sagt, eftersom det är morsdag idag så känner jag att jag måste göra ett inlägg om mig kära mamma!

Jag älskar min mamma jättemycket! Hon har gett mig så mycket i livet. Tack vare henne är jag där jag är idag och hon är även en av faktorerna som bygger upp mig som person. Hon har verkligen gett mig allt hon kan, och alltid värderat mig i första hand. Det var svårt när hon blev lämnad i Sverige med ett två-årigt barn, utan bostad, utan ngn som helst som hon kände och utan att kunna språket. Men hon klarade det och lyckades dessutom pusha mig fram genom livet så jag är där jag är idag!

Självklart har vi haft våra duster...vi har bråkat mycket och sårat varandra (tyvärr) men vilka barn och föräldrar gör inte det? Dessutom när det är mor och dotter och hennes dotter börjar bli vuxen och bara vill ge sig ut på egna äventyr! Det är väl klart att man bråkar osv, jag har min egna hjärna och jag vill ta mina egna beslut. Men jag kommer nog aldrig sluta lyssna på min mamma helt, eftersom hon är en av de personer som jag står närmast.

Vi har upplevt mycket tillsammans. Både glada och sorgliga stunder. Vi har gått genom eld och vatten hand i hand. Och jag vet att jag en gång sårade henne ngt så otroligt vilket jag kommer ångra resten av mitt liv.

Min mamma är en vacker kvinna som vet vad hon vill. Hett temperament men kan samtidigt vara ödmjuk och visa kärlek. Hennes famn är den famn som många gånger gett mig tröst och fått mig att fortsätta gå genom livet.
Hon vet verkligen vad hon vill, och hon kommer aldrig att backa. Oavsett vad. Håller alltid i ända in i slutet.
Och som jag redan nämnt är hon gudomligt vacker och jag är stolt över att hon är min mamma.

Jag älskar henne jättemycket! Tack för allt mamma!

Mama, ja tebja ochenj lublu, spasibo chto ti jestj! (på ryska med svenska bokstäver)

Här kommer en liten bildsamling på mig å min mamma :)

Jag måste bara få uttala mig om några idioter...Som jag sa igår så stötte jag och Koffe på några ungdomar som vandaliserade. Och jag kan fortfarande inte släppa det! Blir så jävla arg när folk gör så!

Jag vill först och främst bara ställa frågan, varför förstör folk för andra? Vad är meningen med det? Personer som förstör och tar sönder saker kan kategoriseras i olika grupper, beroende på anledningen bakom deras beteende. Jag ska nu ta upp några av dessa och försöka komma fram till ett bra resonemang...får se om jag lyckas ;)

Iaf, en ganska känd orsak är då personen i sig är psykiskt instabil. Detta kan bero på olika saker, vissa som grundats redan i personens barndom. Det är ganska självklart att en person som upplevt våld under sin uppväxt då den formades som person och då hjärnan fortfarande var som mest mottaglig för allt runtomkring sedan själv kommer utföra våld i sitt liv. Den personen vet inget annat sätt och det är det som känns mest naturligt och rätt. Man säger ofta att man i slutändan ändå är ganska lik sina föräldrar (finns självklart undantag då personen också haft möjligheten att se på annat levnadssätt). Det är vanligt att ett barn som blir slaget själv kommer slå sina egna barn, det är bara att kolla på de länder där det inte är förbjudet att slå sina barn vid bestraffning. Där fortsätter detta beteende från generation till genration. Ett annat exempel är alkohol. Personer vars föräldrar varit starkt beroende av alkohol löper själva större risk att bli alkoholister.

Men man ska inte tro att bara för att en person sett ett levnadssätt och ett sätt att hantera situationer under sin uppväxt kommer följa samma mönster. Anledningen till att många ungdomar tex som haft en trasig uppväxt blir mer eller mindre kriminella beror på att de psykiskt mår dåligt eftersom de aldrig upplevt kärlek (vilket är källan till att vi människor ska må bra). Dennafrånvaro av kärlek leder till att personen blir mindre "känslig" och vet inte hur den ska hantera andra människor eller hur den ska få ut sina aggressioner. En "frisk" person kan tex ta och prata ut med ngn närastående och be om hjälp. Men en psykiskt skadad använder våld för att få ut all ilska och sorg. Jag vet tex själv att det kan vara  sjukt skönt att dunka näven i väggen då jag är arg, det släpper lite. Men jag gör inte det eftersom jag vet att det är ett felaktigt beteende och hjälper inte situationen i längden. Dessa personer förtår inte det.

Sen så finns det också en annan vilkel på det hela. Vissa tänker som så att eftersom de själva mår dåligt, så ska inte andra heller få ha det bra. Detta kommer just av att de inte kan känna glädje och ännu mindre glädja sig åt andra. Och detta beror ju också på att ingen tidigare glatt sig åt deras framgångar osv.

Men som sagt, personer som begår brott pga dessa anledningar kan man inget göra med förutom att bara tycka synd om dem och försöka hjälpa dem så gott det går. Kanske kan de så småningom inse att världen inte är så grym som de fått uppleva den och att bara man får känna kärlek, så kan man komma långt här i livet.

Men så finns det också den andra kategorin som gör mig vansinnig. Unga idioter som tror att de kan få "status" för att de förstör saker? För att de vågar göra ngt förbjudet? Hur idiotiskt låter inte det!

Jag vet att den tiden då man kommer in i puberteten och hormonerna bara bubblar i en och framförallt killar blir otåliga och knappt kan sitta still pga överskott av energi. Då naturen sätter igång den naturliga processen av att vilja sprida sina gener, begränsa sitt revir och visa sig som ledare...helt enkelt då överlevnadsinstinkten sätter igång på riktigt (innan är det föräldrarnas uppgift att se till så deras "avkomma" överlever). Och framförallt killar måste visa sig som tuffa för att få ligg. Ja jag vet, det är tyvärr så att vi tjejer oftast faller för de som syns mest. Så är det bara, kolla på alla djur, så fort våren kommer springer hanarna omkring och visar upp sig på olika sätt för att få ett bra kap.

Men allt detta innebär INTE att man ska förstöra saker eller få andra att må dåligt? Ska jag som tjej vara ärlig och berätta hur det va för mig när jag va i den där åldern? Jo visst jag gillade de killar som syntes, de som va snygga och som var populära. MEN jag störde mig ngt så otroligt på killar som försökte vara tuffa genom att förstöra saker. Ärligt så tyckte jag bara de var störande och iq-befriade. Och så tänker många tjejer, förutom de som själva är helt pantade i skallen.

Ska man imponera på folk kan man göra andra saker än att förstöra massa. Tex VÅGA vara snäll och trevlig, vara bäst i ngt som sport, duktig i skolan, vara charmig (tjejer faller lätt för killar som ser ut att vara badguys men som sedan visar en söt personlighet)...Som sagt det finns massor av saker som fångar intresse, och minst av allt är våld som får andra att må dåligt.

Usch jag blir så arg på dessa idioter som tror att de är så coola bara för att de vågar. Vet ni vad, i dagens samhälle är det faktiskt MYCKET COOLARE att VÅGA SÄGA NEJ! Kan ni banka in det i era tröga hjärnor? Jag har alltid kört på det och fått mycket respekt. Jag har tex aldrig slagit sönder ngt (förutom ett skåp och en tavla och båda ggr var av misstag dvs inte gjort med avsikt för att förstöra), jag har ALDRIG haft en cigarett i munnen, och jag har alltid vågat säga nej till sex. Man ska kunna stå upp för sig själv och sina egna åsikter! Det är vad jag kallar tufft och coolt. Inte att slå sönder en busshållplats!

Haha bara för att jag varit så förståndig nu lägger jag in en lite smått barnslig och söt bild på mig ^^

Uppe med tuppen idag! Helt sjukt, en söndag går jag upp klockan 8! Nej, till och med 10 i 8. Och det var ju inte som om jag la mig särskilt tidigt. Min älskling skjutsade hem mig så jag var hemma klockan 20 i 2, så jag var väl i säng klockan 2. 

Igår var jag över hos Koffe och myste med honom, sist vi träffades var förra helgen. Den här helgen sover jag inte hos honom heller just för att jag har så mycket plugg, *snyft*. Och tyvärr så missade vi typ hela Eurovision eftersom vi var helt inne i vårt lilla umgänge. Nej men såg slutet, och jag kan säga att jag inte var nöjd med vinnarlåten. Någon annan som känner som jag? Hoppas det annars har ni ingen vidare smak hehe ^^

 Men iaf, planerna för idag är ju att plugga, och det är ju anledningen till varför jag gick upp så tidigt. Ska skriva ihop ett schema som jag ska följa under dagen, blir lättast så, annars så är det ju lätt hänt att man börjar göra massa annat :P Jag tycker iaf att det händer väldigt ofta. Och inte är det lätt med facebook heller….trots att det inte finns ngt roligt där, ingenting händer, så blir det så att man sitter kvar  i onödan ändå och gör jag vet inte vad :S Har flera gånger funderat på att inaktivera konton, bara för att få lite plugg ro…men aldrig blivit av ;) 

Vad är smink egentligen? Smink, det är en rad olika kemikalier som är dödliga för celler som vi stackars tjejer kladdar på våra ansikten varje dag för att en bunt idioter sagt att vi inte är snygga annars. Vad är det för skitsnack? Vi är hur snygga som helst utan smink!

Visserligen kan smink göra mycket med vårt utseende, det kan få oss att se äldre ut, det kan framhäva drag, de kan dölja vissa mindre snygga drag man har och det kan också göra en ful (om man nu inte kan sminka sig :P). Jag vet av egen erfarenhet att jag ser några år äldre ut med smink, vilket jag visserligen gillar. Det framhöver även mina drag som mina ögon osv. Och ja, ska jag ut på fest  så har jag självklart smink för att se "snyggare ut". Men det är ju egentligen bara en stor lögn, jag ser väl inte snyggare ut bara för att jag har massa gift kladdat på mitt ansikte?

Jag vet att den naturliga skönheten alltid är vackrast egentligen. För att en naturlig skönhet kan man inte skapa, den föds man med och lever med hela livet. Resten går att fixa, och då är det redan fejk. 

Jag blir så arg på samhället som säger att tjejer måste ha smink för att vara snygga. SKitsnack! Stackars alla små flickor och fjortisar som börjar lägga på ton med foundation och mascara då de bara går i mellanstadiet. Helt sjukt! Hur de förstör sin hud! Folk säger att ja men titta på hur alla tjejer ser ut då de tvättar bort allt.

Ja visserligen kanske det är så, men det är ju bara för att omgivningen har vant sig vid tjejen med smink på. Man ser annorlunda ut utan, och efetrsom man inte är van vid den åsynen kan det verka konstigt. Men vänjer man sig vid ansiktet utan smink, med lite "kortare" ögonfransar och inte så puder-brun hy så kan man se att det ansiktet faktiskt är minst lika sött utan smink! Då framhävs andra saker som man i vanliga fall inte ser.

Kommer ihåg vad Koffe sa till mig när jag kom ut ur duschen en gång: Oj vad söt du är, vad har du gjort? Jag: Eh, ingenting, har precis tvättat av mig allt smink och släppt ut håret...
Han: Men vad söt du är, du är ju naturligt vacker! Du behöver ju inget smink för att vara fin!

A, ngt i den stilen. Vet ni hur glad jag blev? Och precis så är det, och så är det för alla!
Våga vara er själva, och inte beroende av massa mink och grejer.

Dessutom en till sak, vad är det för kul att se ut likadan varje dag? oavsett om det är vardag eller fest?
Alla fjortisar tycker jag ser likadana ut hela tiden! Till vardag kan man väl ändå vara lite mindre fixad, för att sedan när det är dags att gå ut tex, vekligen se ut som en "drottning". Då folk säger, oj vad fin du är! Det är ju då man vill att folk ska veta att man faktiskt gjort till sig lite, jättetråkigt om man är likadan hela tiden!

Så tjejer, våga vara er själva och tänk på er hälsa! Vill ni se ut som skruttiga russin i förväg eller? Jag vill iaf inte det och tänker inte förstöra min hud bara för at samhället som vanligt snackar nonsense!

Jag å min älskling, sista kvällen i Rhodos!

Tänkte bara lägga upp lite bilder på dagens klädsel!
Hade vanla jeans, en söt blus och söta skor som är lite klackade och hur bekväma som helst! Verkligen! Kan gå hur länge som  helst i dem, utan att bli det minsta trött och samtidigt känna mig lite snyggare än vanligt!

Eftersom de var prov idag så blev det inget smink och uppsatt hår, för att inte ha ngt att irritera sig på eller störa sig av under provet. Jätte skönt att gnugga ögonen utan att bry sig för att piggna upp lite ;)

Så kände mig väldigt naturlig idag och ändå söt :) Och så tycker jag att alla tjejer borde kunna känna sig!

Åh jag såg en jättefin fjäril idag! Blev så himla glad så jag vet inte vad! :D

Iaf, nationella gick bra idag :) Eller det gick okej, som vanligt typ, man förstod en del och en del satt man som ett jävla frågetecken på. Nu återstår det bara att se resultatet...hoppas verkligen på bra, jag skulle bli överlycklig då. Skulle gråta av glädje tror jag....

Jag vet, verkar som om jag överreagerar...men saken är att jag haft lite svårigheter med engelskan, och nu när jag änrligen blivit bra så har jag världens häxa till lärare...(hoppas hon inte läser detta) :O Asså okej, hon är väldigt trevlig, snäll och rolig, jag skulle tom kunna tänka mig att vara "kompis" med henne (ni fattar vad jag menar) men när det kommer till betygen...ja då är hon inte att leka med.

Och ja juste jag glömde ju berätta igår, att jag har fått tillbaka mitt gamla jobb! *tummen upp* Det hette Securia förut men nu heter "vi" My Safety ;) har ni på senaste tiden sett en liten afish om en borttappad plånbok på bussen? Ja då är det detta företag som fixat den ;) och där är jag anställd nu igen ;) Så bara å säga till om ngn vill ha en riktigt bra försäkring, så fixar jag det ;)

Aja, slutade riktigt tidigt idag, som alla torsdagar, så jag drog självklart iväg till gymmet. Börjar bli ganska känd där nu :P Nej men det va skönt! Nu ska jag äta snart och ikväll blir det boxning och sen franska plugg...nationella imorn ju :/  Och ja justja...har fått giltig av rektorn att få gå utökat program med 100 poäng eftersom jag e duktig ;)  Och jag fick läsa psykologi som jag ville tillslut! :D Som sagt...en sjukt bra dag hittills! Och min underbara pojkvän är lika söt som vanligt han med!

Mitt första blogginlägg tänker jag skänka till en person som förändrat mitt liv helt och hållet. Inte bara min vardag och hur livet ser ut, dvs vad jag gör och vad jag spenderar helgerna till, utan också den person jag är. Jag brukar säga att jag och min personlighet förändras dagligen, eftersom personligheten delvis kommer från hjärnan och hjärnan influeras varje dag av allt vi ser och hör. Vårt tankesätt tar varje dag ett litet steg åt ett eller annat håll, och med det förändras våra känslor och hur vi hanterar olika situationer vilket i stort sätt bygger upp vår personlighet. Men med Dig tog jag ett stort kliv fram. Jag har tagit små kliv bakåt också, men dessa har alltid försvunnit då Du åter tar tag i min hand och hjälper mig med de stora stegen fram.

Vad skulle jag göra i denna stund om jag inte den dagen hade träffat Dig? Vad skulle jag tänka på i stort sett all min vakna tid? Vad skulle jag prata om så fort jag fick chansen? Och hur skulle framförallt jag vara? Du fyller en så stor del av mig, så det knappt går att beskriva.

Vad ägnar en människa egentligen sin vakna tid åt? I sanningens ord så är den mänskliga skapelsen ett enda stort ego...Vi tänker på oss själva hela tiden. Vårt förflutna, nuet och vår framtid. Men du har förändrat allting. För när jag kollar in i framtiden, då ser jag ju bara Dig. 
Det sägs att vi tjejer tillbringar alldeles för mycket tid framför spegeln (fast tro mig, killar är minst lika utseendefixerade), kollar och fixar med vårt utseende för att passa in. Men skillnaden nu när jag kollar mig i spegeln är att det enda jag tänker är hur Du vill se mig. Jag söker heller inte bekräftelse från andra, det som ger mig störst bekräftelse är hur Du tittar på mig. Din blick och Ditt leende säger allt, och det räcker.

Det är Du som får mig att vilja lyckas. När jag inte vill sätta mig med dessa högar av böcker gör jag det endå för att jag vet att belöningen för det blir att Du känner Dig stolt över mig, och det är allt jag behöver. Dina ord och vad Du tycker betyder och väger mer än allt annat. De stunder i livet då jag känner att jag bara vill försvinna, inget är värt den smärtan jag känner, så kämpar jag vidare för att få vara med Dig.

Men förutom den tid då jag är vaken, finns det timmar då jag är borta bland drömmarnas värld. Men även då finns Du där. Hur många gånger har jag vaknat upp och sagt att jag drömde om Dig? Många...men tro mig, det är så många fler än vad Du vet om. Skulle jag berätta varje dröm, ja då skulle nog Du tro att jag är besatt. Fast vad ska jag göra åt saken, det är ju så det är egentligen. Jag älskar Dig så djupt att jag faktiskt är besatt av Dig.

Där jag somnar som bäst, och sover lika tryggt som ett litet barn är Din famn. Det är därför jag ber om att alltid få somna med dina armar runt om mig. Jag har sedan en viss tid tillbaka (vilken tid vet Du nog själv) lidit av hemska mardrömmar. Men med Din värme försvinner alla dessa mörka känslor utan att lämna minsta spår. 

Jag älskar allt hos Dig. Så som jag ofta följer konturen av din profil. Jag kan ligga i timmar och bara beundra Dig. Hur underbar och fin Du är i mina ögon. Allt stämmer med den bild av hur jag vill se den personen som jag kallar för min andra halva. Men förutom det fina ansiktet jag älskar så mycket har Du den kroppen jag attraheras mest av. Ingen annan kan få mig att hamna så högt bland molnen av njutning som Du kan. Och detta gäller varje sekund jag tillbringar med Dig oavsett vad vi gör, var vi är...

Din personlighet har jag alltid beundrat och kommer alltid göra det. Du kommer alltid lyckas sätta mig i den situationen då jag bara kan sitta och säga "aha". Du kan alltid få mig att skratta, oavsett hur dyster min dag än varit. Du lyckas alltid fånga upp mitt intresse oavsett ämne och Du får mig alltid att vilja.
Jag kommer aldrig sluta säga att du är det absolut sötaste jag sett då du får dina underbara barnsliga inslag, och jag kommer aldrig kunna vara mer lycklig än vad jag är i dem stunderna med dig då Du nosar och pussar på mig. Det är det bästa jag vet. Att känna att min kärlek är besvarad på samma nivå.

Med Dig vill jag verkligen allt, uppleva världen, se allt, lära mig allt. Vara med om äventyr och bara känna att vi faktiskt inte har så mycket mer än varandra att lita på och stödja oss mot. Visserligen ett par käppar i skogen som gör det lättare att gå i djungeln, men inget mer än det.

Det finns så mycket mer jag kan säga om Dig och varför jag älskar Dig. Men för det skulle jag behöva sitta här hela natten, om inte mer. Jag vet inte ens om du kommer läsa detta, men det bryr jag mig inte om, jag kan säga det till Dig och samtidigt njuta av små fjärilar i magen som Du alltid får mig att känna.

Men med allt detta vill jag bara säga att jag älskar Dig något så otroligt, så mycket som jag tror jag aldrig kommer kunna förmå mig att älska någon annan. Det är Dig jag vill vara med och tillhöra, så som jag gör nu.

Christofer, jag älskar dig!