Dumpa och bli utslängd på en vecka, måste vara en talang?

Yeah tjaaaa....eh a en hel del har hänt. Säger bara som så här, man måste vara jävligt bra om man på en enda vecka lyckas med att dumpa sin pojkvän, nästan dö av ängslan, bli tillsammans igen och sen bli utslängd hemifrån. I vilket fall som, så lyckades jag med det.

Det var det som hände och som fick mig att må så fruktansvärt, att jag lämnade Koffe fast jag egentligen älskar honom över allt annat. Det var ju som sagt fel...och a vi är ju tillsammans igen. Hur ska jag kunna vara ifrån en person som jag älskar så mycket? Jag kan bara inte. Och det kände jag ju inte minst sagt då jag såg honom efter allt och kände att nej, han är den personen jag vill tillbringa mitt liv med.

Iaf, sen så bara två dagar efter att vi blivit tsm så blir jag utslängd. Eller a, jag rymmer/drar själv fast efter att jag fått höra att jag inte har ngt mer där å göra. Ah som sagt, helt sjukt allting...alla detaljer och anledningar tar jag inte upp...de är för sjuka för att ens kunna nämnas. 

Men drog iaf klockan 12 på natten och var "spårlöst" försvunnen i ett par timmar...sprang ju runt och försökte komma därifrån då jag såg massa polisbilar osv. Iaf tillslut lyckades jag få tag på Koffe så han kunde hämta mig (hade ingenting, ingen mobil, busskort, kläder, leg osv...). Detta hände då i torsdags och sen dess har jag bott lite vartsom. Självklart mest hos pojkvännen och räknar numera hans hem som mitt också.

Iaf igår kväll kom jag hem igen för att samtala om allt, och jag sa att jag ska flytta hem till min pojkvän och att allt redan är klart. Att det är planerat och att vi pratat om det. Iaf, jag ljög inte om det för det är så det är. Men det gav resultat till ngt jag länge kämpat för. Men vet inte, det är ju närmare sagt helt sjukt allt...vet inte ens hur och vad jag ska göra. Men som sagt, jag planerar verkligen starkt på att flytta trots allt, om jag inte gör det nu, så gör jag det i slutet av sommaren och om inte då så är sista tidspunkten då jag tar studenten. Så är det, och allt det sa jag igår. Asså ärligt så fattar jag ingenting, vad som händer och vad som kommer att hända. Vet bara att just nu är jag hemma hos mamma i 2 dagar, sen åker jag till Haverdal (västkusten) och det redan i morgon. När jag kommer hem så a, vet jag inte vad jag gör, jobbar och är med Koffe och träffar andra människor och är hemma? Några dagar iaf och sen åker jag till Ryssland. Jag gör det trots allt, för att hjälpa min moster samt komma bort från allt. 

Sen så får jag inte glömma att tala om att det ser ut som om jag kanske kommer få ett nytt jobb. På 3 dessutom! Meriterande va? Fick ett mail om intervju så jag ska ta och ringa dit idag när jag är påväg till universitetet.

Iaf, detta var kort om de senaste dagarna av mitt liv...försökt dölja all dramatik så gott det går, bara talat om mest fakta. Orkar helt enkelt inte med att dra hela storyn nu. Det är lite past som sagt och jag kämpar varje dag med att göra det bästa av situationen. Men i vilket fall som så fick jag och älsklingen vår resa till Haverdal tillslut! Och vi åker redan imorgon! LÄNGTAR!

Nä nu ska jag rulla iväg till universitetet, hörs sen puss!

Får väl förklara mig lite.

Okej jag vet att det här verkar så sjukt att jag igår bara ville dö och att jag sedan idag redan säger att jag är lycklig. Men saker kan ju ändras? Och så skrev jag att jag aldrig kommer bli den jag var igen. Ja, det är sant eftersom en DEL AV MIG saknades. Då är det klart att man inte kan bli densamma. Men eftersom jag fått tillbaka den delen av mig leder det naturligtvis till att jag mår mycket bättre och att jag så småningom kommer likna mig själv mer och mer.

Visserligen så är det som så att mitt liv inte kommer se ut som det gjort tidigare. Det kommer vara mycket svårare...så sjukt mycket svårare. Knappt ngn frihet, förutom att jag är med den jag älskar. Och det räcker för mig, älskar man kan man allt! Och det tänker jag kämpa för!

Kan ni fatta?!??!

Jag är LYCKLIG! Jag är lycklig igen! Så glad och så kär! Har vissa bekymmer men de ordnar jag, ska iaf försöka. Var bara tvungen att säga det! Hoppas alla hade en sån bra dag som jag ^^ tihihihi :D ÅÅÅÅÅH! :D

Bara jag..


Idag kommer det intressanta!

Gomorron folket! Hoppas allt e bra me er å att ni njuter av sommarlovet med att förhoppningsvis fortfarande sova :)

Sov som VANLIGT ingenting...Somna sent typ 2 fast jag stängde av datan å allt klockan 1. Sen så vakna jag 2 gånger och så vakna jag 20 över 5 och kunde inte somna om som vanligt. Så har tagit god tid på mig med att göra mig iordning och är nu klar för att ge mig av om ca 20 min.

Idag kommer som sagt lite roligare delar i labbet, ska ju kolla på AB-peptiden. Men innan det är  det föreläsning...*suck*

Jag har bestämt mig för att jag stannar kvar på minglet idag i universitetet, varför inte lixom? Gratis mat så ska försöka trycka i mig ngt. Å sen så ere massa trevligt folk å lekar osv. Så det ska bli trevligt.  Eller a...okej egentligen stannar jag kvar för att jag ska prata med Koffe innan så blir ju att jag stannar kvar. Om jag nu inte sen efter bara vill dra hem. Vet inte. Vet ärligt talat ingenting om vad jag vill å hur mitt liv ens ser ut. Vet bara att jag saknar honom...och det tänker jag fokusera på nu. Så jag kan må bra i några minuter åtminstånde.

Iaf, ser ut å bli lagom bra väder idag? Skönt! Så se nu till å njuta av dagen! Hörs sen puss!

cp-bild på mig från i vintras


Inte varit hemma på 17 timmar...

Ja jag har nu äntligen kommit hem. Har bara hunnit slänga i mig lite mat och a, inte så mycket mer faktiskt. Checkat lite mail och så. Fick MVG på akutsjukvården i slutbetyg, vilket är nice. Dock så känner jag mig långt ifrån överenthusiastisk som jag brukar vara.

Iaf, sov i stort sett ingenting idag heller. Gick upp 5 då jag inte orkade att ligga kvar i sängen längre fast jag egentligen skulle upp 7. Får bara massa ångest och ah ligger jag kvar längre så tror jag nog jag inte kommer upp överhuvudtaget. Gick iaf upp och gick ut i morgonkylan på en promenad. För att på något sätt distrahera mig själv. Sen så skulle jag ju till universitetet, började klockan 9 idag.

Det första vi gjorde var att vi hade skrivning idag. Fick alla rätt så ja, det gick ju bra. Sen så hade vi föreläsning, och jag lyckades hålla mig vaken och lära mig en hel del. Det var en bio-kemi föreläsning. På lunchen satt vi ett helt gäng ute på gräsmattan och åt och umgicks. Trevligt folk, verkligen! Sen så vare dags för att börja forska, idag var det dock mest förberedande arbete. Gjorde en hel del lösningar med olika salter. Tog sjukt lång tid eftersom vi av ngn anledning inte kunde få grepp om hur man räknade ut vilka proportioner man skulle ha av respektive metall och vattenvolymen. Men det löste sig. Imorgon ska vi fortsätta med att göra lösningar där vi löser upp AB-peptiden. Juste, fick lära oss hur en CD-spektrometer fungerar också och jag var den som fick fixa och testa första provet med fördigt upplöst mänskligt DNA. Skulle kika på hur våglängden ändrades. Sjukt intressant!
Iaf, var där från klockan 9 till 16 idag.

Efter det åkte jag till mitt jobb och jobbade mellan 5 till 9. Fick ringa och sälja till Norge, så fick sitta och snacka norska i 4 timmar...det gick ju...bra? Eller a, i början gick det ju riktigt knas men sen så börja man haja lite av vad norrmännen sa ;) Fick dessutom användning av min ryska då jag sålde till en ryss som bodde i Norge. Knas xD På vägen hem vare en taxi-chaufför som stannade och frågade om jag ville ha gratis skjuts. Givetvis tackade jag nej.

Iaf, nu är jag äntligen hemma! Har också skickat iväg lite mail så jag ska få en labbrock som jag kan använda i SU.

Ja som sagt, jag håller mig sjukt upptagen hela tiden. Och det hjälper...trots att jag känner smärtan ständigt djupt i mig...så starkt ibland så jag inte vill ngt annat än att lägga mig på marken och kura ihop mig till en boll...som om det skulle hjälpa. Hålla i mig så jag inte går sönder....

Tänk om man kunde spola tillbaka bandet?

Tänk om man skulle kunna spola tillbaka tilden? Till ett ställe man själv väljer...då skulle jag spola tillbaka tiden till förra sommaren. Det var en underbar sommar för mig...inte den bästa. Men jag var i balans med mig själv å jag visste vad jag gjorde. Jag var nöjd med mig själv. Allt jag ville fick jag. Jag kände mig fri, och kunde bestämma över mitt egna liv precis som jag själv ville. Och jag mådde bra då, trots allt som hände den våren.

Jag insåg bara att en viss person då inte var värd mig, att jag var så mycket bättre och all sorg försvann då. Och jag började på något sätt se ett värde i mig själv, se att jag inte är vem som helst och därför spar på mig. Ingen fick röra mig om inte jag sa okej....vilket jag heller inte sa. Förrän en dag i september...en av de bästa dagarna jag kan minnas. Men den dagen kommer inte komma tillbaka och jag tänker heller inte låta den dagen födas på nytt fast med ett annat datum. Aldrig mer ska jag utsätta mig själv för den risken att sen få lida så mycket.



I just throw everything up cause the pain is too great to make room for anything else.

Jag spyr och spyr hela tiden. Jag mår så dåligt så jag spyr. Kan inte få i mig ngt. Smärtan är för stor för att släppa in ngt annat. Varken glädje, styrka eller mat. Livet har tappat sin mening. Helt klart.

Provocerar du mig?

Jag hatar Facebook. Om du försöker provocera mig och få mig att bli arg och må dåligt så har du lyckats. Grattis. Din sanna natur kommer fram.

Hej, jag pluggar på universitetet, på mitt sommarlov!

Ja som sagt, allt gick bra idag. Fick sällskap in till Stockholms universitet med Salle och Johanna. Jag var dock så osocial man kan bli, satt och stirrade ut genom fönstret. Väl framme blev vi indelade i respektive grupper och fick sen följa med vår handledare som visade oss runt och visade labbarna som vi skulle hålla till i.

Jag hamnade i en trevlig grupp bestående av 4 tjejer och 2 killar. Killarna va geeks men tjejerna va väldigt trevliga! Jag Försökte så gott jag kunde med att vara trevlig och föra en normal konversation med folket där. Jag kan faktiskt säga att jag aldrig träffat så många roliga människor i min egen ålder på ett å samma ställe. Gick verkligen att prata med alla där, d.v.s ingen var socialt handikappad vilket glädjer mig. Ska ju trots allt umgås med dessa människor i 9 dagar till! Kan säga att det redan idag bildades en liten krets som jag var med mest iaf, och ja det är ju så det blir oftast.

Allt började med att vi fick titta på en "kemi-show" där de visade massa trick och grejer med olika kemikalier så det sprängdes å rök och lyste osv. Häftigt säger jag bara! Sen så fick vi börja prata om vad vi skulle forska om och fick lite bakrundsinformation till vad vi ska göra och vad man vet så här långt om den där AB-peptiden.
Sen lunch och föreläsning i typ 2 timmar. Många sov, jag satt och stirra ner i mitt block där jag ritade oändligt många små cirklar....kunde dock lyssna och kan faktiskt i stort berätta om hela föreläsningen. Så det var lyckat iaf.

Nu är det en del saker som ska fixas och göras de närmsta dagarna. Idag ska jag plugga inför säkerhetsskrivningen imorgon. Helt jävla häfte som ska läsas igenom och memoreras.
Ska ha det klockan 9 på morgonen, så blir tvungen att gå upp tidigare än vad jag skulle gjorde idag. Fast lugnt, sover ändå ingenting om nätterna....

Iaf, efter det har jag ett möte imorgon, på mitt jobb. Ska börja jobba nu tre dagar i veckan ungefär. Vill jobba mer så jag håller mig så sysselsatt som möjligt. Vill bara göra saker så jag slipper tänka. Kommer vara trevligt att se alla gamla jobbarkompisar från förra sommaren, faktiskt. Det var många som jag umgicks med där, och några måste väl ändå vara kvar? Iaf rekryteringsmötet börjar 5 och håller på till 9? Eller nä..så länge kan det väl  inte ta? Jag behöver ju ingen ny utbildning direkt...Har ju allt inbankat i skallen sen sist så det borde nog ordna sig.

På onsdag är det mingel i universitetet, väger fortfarande på om jag ska gå eller inte. Det är ju till för att man ska lära känna folket där, men sen så vet jag inte om jag orkar. Fast det är nog bäst att gå, ja menar då kan jag iaf inte bara sitta och gräva mig djupare i smärtan...det hjälper faktiskt att vara bland folk. Jag spelar en roll då som får mig att kunna andas så länge jag spelar. Det behöver jag. Känner redan hur allt bara känns tyngre och tyngre...så fort jag blev ensam. Ja hatar det här. Hatar allt. Hatar livet. Fan.

Kan inte ens skriva normalt...ska försöka läsa mig genom häftet nu. Bye!


Dags att röra på sig!

Gomorron...

Sov som vanligt inge vidare  bra...jag kunde inte somna, vaknade sen flera gånger helt svettig å så vaknade jag klockan 5 utan att kunna somna om. Jag gick ut och sprang en runda för att jag kunde inte ligga i sängen längre helt enkelt...får bara ångest och börjar hyperventilera.

Det är så varmt och skönt ute...kändes lite som då när jag var i Cypern förra sommaren. Då jag joggade varje morgon på stranden, sådär riktigt tidigt på morgonen då det inte var alldeles för varmt men solen ändå var en bit upp...

Jag funderar över varför jag egentligen fortsätter med den här bloggen. Jag tittade genom mina inlägg, från början till slut och märker hur glädjen och livet bara försvinner med varje inlägg. Och det känns onödigt egentligen för ingen kan bli glad av att läsa vad jag skriver. Fast jag har en anledning faktiskt som gör att jag skriver...men det är ngt jag behåller för mig själv, än så länge.

Sen så fungerar det också så att man oftast själv kanske känner sig lite gladare, då man ser att andra har det sämre. Så kanske är detta inte helt waste of time? Jag kanske kan sprida lite styrka till  andra människor, så de inser att det finns hopp och att de inte kommit till botten än? När de ser vad botten är för andra...för mig är detta botte, jag ligger just nu i jordens djupaste och mörkaste håla. Och det känns som om det inte finns ett enda grepp att få om väggarna för att ta sig upp. Jag känner mig helt förlorad...

Aja...jag ska nu göra mig iordning, dvs sätta på mig kläder och dra iväg till bussen. Försöka trycka i mig ngn mat...

Hoppas alla här njuter av solen idag! Jag ska försöka koncentrera mig så gott det går på universitetet idag och göra mitt bästa. Om det ens går.


Rädslan ligger breve mig...

...i min säng och vägrar släppa mig. Jag kan inte sova...jag mår så jävla dåligt. Fan jag orkar inte. Vill bara skrika..allt inom mig skriker av smärta.


Jag och Julia!

Vill bara lägga in lite söta / skojsiga bilder på mig och Julia. Jag kommer fortsätta med inlägg om personer som är nära mig (då kommer även ett inlägg om kära Sofia) när jag får ork...för just nu orkar jag inte ens leva längre...

Iaf...jag å Julia genom tiderna.






Visserligen så är vi inte snygga nånstans på dessa bilder, men de här minnena betyder mycket!


Hemma igen, ensam i min säng...

Ja nu är jag hemma igen. Jag kan nu säga vart jag var. Jag va hemma hos min bästa kompis Julia...hon hjälpte mig så mycket idag. Älskar henne som en riktig syster. Jag mår bättre nu, känns som en lättnad. Det behövs ibland att personer klarar upp saker för en eller för vidare ens känslor när man själv är så pass död så man inte längre klarar av det. Jag fick gråta hos henne och försöka förstå vad som jag har just nu i livet. Få mig att förstå samt bara känna kärlek...få mig att känna att kärlek fortfarande finns. Kanske finns det hopp. Men det är en så minimal chans...vågar inte låta hoppet växa i mig, för att sen falla till botten igen. För då faller jag nog för gott.

Imorgon är det dags för forskarskolan. Ska samlas 10. Blir spännande att se vad som händer imorgon. Jag behöver det, jag måste hålla mig sysselsatt för att klara mig.

Nu ska jag bara sova...eller försöka iaf. Har varit vaken i två dygn bortsett från de små stunderna jag sov inatt, fyllda med mardrömmar.

Aja har ingenting mer att säga förutom tack till en snäll tjej som kommenterar så snällt. Tack Josefin (ni kan hitta hennes blogg nedanför)!


Drar nu.

Precis kommit hem och försökt trycka i mig vätska...har tappat all aptit och törst. Vill ingenting. Nu ska jag dra iväg, eller snarare bli hämtad för jag orkar inte röra mig själv. Ska åka för att försöka kunna se utan tårfylla ögon. Vart jag ska säger jag inte. Och säger heller inte vart jag var innan. Jag behöver en hjälpande hand som hjälper mig upp ur döden...är tveksam på att det ens går. Vill ingenting.


Bort för rehab...

Jag har knappt sovit ngt på hela natten...fick sömndroppar av mamma igår för hon såg hur död jag var. Så jag bara däcka men vaknade helt svettig hela tiden...med smärtan knipandes i magen. Hela tiden. Drömde mardrömmar...Ingenting hjälper. Jag är lika gott som död.

Livet sipprar ut..

...genom mina tårar. Bara rinner ut ur mig...hela tiden. Jag ligger i sängen och bara gråter. Och så kommer nog hela min natt vara...jag vill försvinna nu. Vad har jag gjort. Och du försvinn. Jag är ändå bara död nu. Punkt.


Marken försvinner under fötterna...

Jag mår så dåligt. Just nu vill jag bara dö. Jag dör långsamt....och jag lider av det. Vill inte se ngt mer i detta liv.

Jag finns inte mer..

Den tjejen som finns på dessa bilder som är tagna genom tiderna, genom år...lycklig och glad är som bortblåst. Så flamsig...alltid kunna hitta ett skratt i allt. Kunna ge styrka åt andra. Kunna skämta..Det finns inte. Jag kommer aldrig bli den jag var igen.






Jag kommer aldrig återgå till att vara den här tjejen...det finns inte kvar i mig. Bara sorg och smärta. För allt, och för allt jag gjort...Kan bara säga förlåt.


...

Jag bara ber dig låt mig vara. Det är det sista jag ber dig om. Låt mig vara. Gör det för oss. Vill aldrig mera se eller höra. Det här är slutet på allt. Jag är ändå bara död och livlös nu. Inget att ha mig för. Just give up.

Jag dör för varje sekund.

Ja det gör så ont. Jag är ett tomt skal som kan gå. Och knappt det, kunde inte resa mig ur sängen idag...låg helt livlös.

Jag vill inte skriva ngt mer jag vill glömma allt. En gång fick jag en fråga: Tänk snabbt, vad är meningen med livet? Då svarade jag att vara lycklig. Idag svarar jag en helt annan sak. Jag svarar att det inte finns någon mening med livet.

Jag bara sårar och skadar personer i min omgivning, personer som älskar mig och som jag älskar. Det är slut med det. Jag klarar inte av mer. Bättre att ge ett hårt slag som sedan går över och minnet och smärtan försvinner med tiden...tiden läker alla sår...hoppas det stämmer. Det gör det nog för de personer jag skadat. Bara jag försvinner. Jag har gjort ngn hemsk, och inte minst sagt mot mig själv också. Nu räcker det...det räcker. Jag ska nu hålla mig borta från alla, och kommer inte låta ngn komma mig så nära eller själv bli någon så kär, aldrig mer gräva mig ner i ngns hjärta och själ. Och inte röra ngn...jag kommer aldrig tillhöra mig själv igen.

Denna sommar ska jag ägna åt att bara glömma allt...försöka leva, försöka äverleva. Jag ska fortsätta på det jag en gång avslutade, och för att på något sätt kunna leva med mig själv.

Jag skrev tidigare om en sommarforskarskola som jag inte kom in på, jag fick ett mail där det stod att jag blev antagen dit iaf. Så på måndag ska jag dit och forska om varför man får Alzheimers sjukdom. Ska forska om eminosyrosammansättningen som bildar AB - peptiden som binder koppar och zink - joner.

Jag ska samtidigt jobba på MySafety, mitt gamla jobb. Jag orkar inte träffa folk nu, kanske mina närmaste vänner, om jag ens orkar det. Vill bara vara sysselsatt nu.

Senare i sommar åker jag till Ryssland en månad. Ska jobba där samt träffa familj och vila. Borta långt ifrån allting. Vara för mig själv. Gå i stora Moskva själv och se allt mänskligheten åstadkommit, och känna hur jag själv tar sönder allt runt omkring mig.

Jag sätter ett slut för allt nu. Nu är allt slut.

Kanske ska vara social ändå?

Ja varför inte....har som sagt inte orkat med att skriva ngt och jag säger inte att saker och ting blivit bättre, för de har dem inte. Nästan sämre. Men jag vill inte tappa allt, jag vill hålla mig vid liv så länge det går! Så nu så tänkte jag att det kanske är värt att börja skriva av mig här ändå? Kanske hjälper?

Iaf...idag hade jag skolavslutning och kunde inte glädjas åt den. Men det känns ändå helt otroligt att jag gått ut två tredjedelar av min gymnasietid! Tiden går så fruktansvärt fort så man hinner inte med!
Iaf...la mig klockan 2 inatt eftersom jag skrev på en uppgift, gick upp klockan 6 och fortsatte. Sen var det skolavslutning med jordgubbar och sånt där vanligt mys, och så stannade jag kvar i skolan i 4 timmar och fortsatte att jobba på inlämningar och skit. Roligt va? Iaf, hem, lunch, joggingrunda och nu har jag precis kommit ut ur duschen och väntar på att min kusin ska ringa mig. Måste få tag på Koffe också och se hur vi gör ikväll. Antar att han målat staketet hela dagen...

Skönt att skolan typ e klar nu iaf, och att jag plugga till fysikprovet var INTE förgäves :D Det gick ju bra på provet!

Aja jag kan iaf säga att vädret glädjer mig! Det är så underbart skönt ute! Och igår va vi på skansen med klassen dit Koffe också kom sen. Tog lite bilder :)







Å så sista bilden på mig å Koffe ;)



Hehe....

Kommer fler bilder sen som jag och tjejerna tog innan, lite mera flumm där ^^ 

Jag ger upp.

Jag orkar inte mer. Jag stänger ner allt. Lägger ner fb och kommer lägga ner bloggen. Iaf ett tag framöver. Jag har inte ork att göra ngt mer. Livet är lugnt överskattat. Därför är det inte värt. Jag helt enkelt orkar inte mer.

Så jävla fjortis av mig att ändå skriva här. Men har no one att prata med. Ingen förstår ändå, det jag känner nu. Helvete. Jag kommer ta mig ur allt själv, som jag alltid gjort. Man kan ändå inte lita på ngn, därför jobbar jag för mig själv nu. Bye.

Hoppa framför tåget?

Eller inte...

Så ungefär känns det just nu. Mår verkligen inte bra. Jag har nu suttet och pluggat fysik i få se, 5 dagar?...plus gjort massa annat plugg. Och bråkat massa hemma så ja mår bara sjuuukt jävla dåligt. Känns som om det skulle vara lättare å bara dö..Men så klart vet jag att jag klarar den här skiten...det tar bara tid. Snart är det lov och så ska jag ta och klara upp alla problem och sen vara massor med min pojkvän.

En av de stora anledningarna till varför jag mår så dåligt är för att jag inte träffat honom på sjukt länge och jag mår så dåligt då! Det är det värsta, får jag inte vara med honom, ja, så är inget värt. Älskar den killen så sjukt jävla mycket, min underbara Christofer...

Iaf, igår palla jag inte vara hemma så träffade en kompis som jag fikade med i stan. En gammal vän jag inte sett på jävligt länge. Va faktiskt trevligt att se henne!
Och idag har jag fått hjälp med fysiken av Salle (en kille från skolan som är ett geni vad som kommer till skolan), fick hjälp av honom innan matten också. Utan den hjälpen skulle jag nog fått ig, och samma gäller nu! Blev många "aha" idag :P Men bra det! Det var trevligt i solen, så underbart att det är sommar nu! :)

Åhhh....saknar Koffe :( Mitt hjärta!

Iaf, nu ska jag göra 5 tal till har jag bestämt mig för, och sen ska jag sova (kl 12) och sen ska jag upp 9 och plugga dagen låååång! What a wondeful life! Yeah...

....just KILL ME!


Sanden sipprar ut...

Och dagen för fysikprovet närmar sig. Har pluggat väldigt mycket idag. Usch...och mer plugg blir det. Väntar gäster just nu, ska käka middag och sen smita in på rummet och fortsätta plugga. Efetrsom de kommer när som helst hinner jag lägga in lite bilder på hur jag ser ut idag. Mer hinner jag inte med! För börja plugga nu hinner jag inte heller eftersomd e kommer om typ fem minuter. Så blir som ett litet "hål" där jag precis hinner smyga in ett inlägg ;)

Hoppas allt är bra med er. Med mig ere okej, saknar bara Koffe jättemycket och mår dåligt över att inte vara med honom :( Och stressad inför skolan. UUUUUH måste plugga....ciao!









Varför ska man kunna räkna ut våglängder å skit...

...när man ska bli läkare? Seriöst? Jag har nu suttit i två timmar och räknat ut våglängder, våghastigheter och vågfrekvenser mm.

Iaf, har pluggat i stort sett non-stop idag! Först akutsjukvård (skriver en uppsats) och sen nu på kvällen fysik. Fast fysiken va rolig ^^ Däremot var akutsjukvården hur boring som helst. Har mål att göra ett till fysikavsnitt idag och sen sova. Imorgon ska jag upp kl 8 eller halv 9. Jogga en runda och sen åka till biblioteket för att i lugn och ro plugga där. Ska plugga jättemkt fysik imorn och på kvällen ska jag  få hjälp av pappa med akutsjukvården. Och så kommer alla mina 5 lediga dagar se ut...SNYFT! Men sen är det sommarlov! :D wiiiiii! :D
Då ska jag vara massor med älsklingen, å vi ska sola å paddla kanot å massor mer :D

Aja nu ska jag bara vila en kortis å sen plugga vidare ;)

Love...

Titta lite på några bilder på Koffe och jag känner bara hur varm hela jag blir....Vill bara säga att jag älskar honom ngt så enormt! Han äger verkligen mitt hjärta! Förstår varför jag känner att jag mår dåligt....för att jag inte är med honom, då fattas en del av mig. Har bara ångest hela tiden. Vill vara med min livskärlek. Helt otroligt hur mycket man kan älska en person.


Pussvänliga? :D

Åh mamma kom med läppstiftet jag ville ha :D Kanske bra att de kom hem iaf? ;) hehe
Ljust rosa/naturlig färg, sån som man kan ha både till vardag och fest :D (på sista bilden blev färgerna konstiga pga blixten xD

Tihi med de här läpparna ska jag pussa ihjäl Koffe med sen ;)





Mors på er!

Gomorron :) Sovit gott? Själv sov jag inte så värst bra, massa konstiga drömmar och svettades som bara den :O Hmm kanske för att det är så varmt?

Iaf, har precis ätit frukost, pannkakor blev det :D så supergott :D Och nu har mina päron kommit hem också...suck -.-

Ska börja plugga nu, fysik står på schemat och sen folkhälsokunskap. Ska försöka få tag på min stora kärlek också ^^ Undrar om han har vaknat? Han satt å plugga sent in på natten igår å va typ sjukt osocial och grinig :( Fast grinig va jag med, va inte så värst trevlig mot honom. Men ah, mår inte så jättebra nu så därför blir jag lätt irriterad också. Sen så kom vi in på känsliga ämnen när vi prata så allt tsm gjorde att samtalet inte blev så där speciellt mysigt xD Känner mig jättedum :( Saknar honom sjukt mycket och vill att han ska förstå det, om jag kunde så skulle jag tillbringa varenda sekund med honom! Jag kände verkligen för att ta och åka till honom igår kväll trots att mina päron sa åt mig att vara hemma nu när de var borta (eftersom jag enligt dem misskött mig då de va borta sist, sjukt....jag är ju trots allt 18..men men). Men kom sen på att klockan va mycket och jag hatar att vara ute ensam då det är sent...så jag stannade hemma trots allt. Och hade ju dessutom ångest över att vara själv vilket är ganska konstigt. När jag va liten älskade jag att vara ensam hemma men nu klarar jag itne ens två dagar? kanske beror på att varje gång då jag varit ensam så har jag antingen fått hit Koffe eller åkt till honom under de senaste 8 månaderna. Aja...anyway, saknar honom :(

Kommer nog inte bli speciellt aktiv här idag, annat måste prioriteras :) puss hej!


Jag är bäst, vad du än säger ;)

Middan ida ;)



The russian side...

Ja idag har jag då tänkt att göra ett inlägg om mina ryska släktingar, men gör ett gemensamt inlägg för dem alla eftersom inte har så mkt bilder på ngn av dem faktiskt (på min data då).

Iaf, börjar med min kusin Artur. Jag har aldrig räknat honom som en kusin, utan alltid kallat honom för min bror. Varje gång jag pratar om honom frågar folk om jag har en bror eftersom de flesta vet att jag inte har syskon så det blir oftast lite missförstånd där ;)
Men iaf, han betyder jättemycket för mig. Han har många gånger gett mig kloka råd allt som gäller från killar, vänner till föräldrar. Förstått mig då jag haft svårt med föräldrarna och fått mig att inse hur man ska handskas med dem. Med honom har jag upplevt många av livets goda stunder, och många utan mina "första gången" upplevelser har varit med honom.

Han är den mest absolut generösa människan jag känner, och redan då han bara var 23 hade han gjort sjukt mycket för alla i vår familj. Och nu har han kommit ännu längre i livet.

Han är smart och vet vad han vill, och strävar efter att ligga på topp, och det gör han också!

Men förutom det är han sjukt talangfull också :D Vad han än gör, gör han det bra! Och han kan man verkligen ha jätteroligt med! Älskar att umgås med honom, hitta på saker eller bara sitta och prata om djupa saker. Vekligen, och jag känner att jag för var år som går bara kommer honom allt närmare och jag vet att om kanske 30 år, ja då har vi bara varandra kvar. Och trots den tanken känner jag mig trygg och jag kommer vekligen att försöka vara där för honom också. En helt underbar känsla att veta att man har ngn så nära!

Älskar dig brorsan!



Min moster Irina, kan jag i princip säga samma saker om som jag sa om min mamma. Också en stark kvinna som i många avseenden liknar min mamma. Både till tankesättet samt utseendet.

En stark och vacker kvinna med et urgulligt skratt :D Blir alltid så sjukt glad då hon är på bra humör!
Hon har alltid varit en andra mamma för mig, har ringt henne många gånger då jag känt att jag behövt prata eller be om råd. Och hon tänker alltid på mig! Hur mycket kläder har inte jag fått av henne? Stora lass! Och ja, det gillar ju vi kvinnor i min familj ^^
Hon har en utsökt smak och sticker alltid ut ur mängden!

Som sagt, en väldigt snäll och omtänksam moster jag har, som verkligen betyder sjukt mycket för mig!

Har tyvärr ingen bild på datan, men kanske laddar upp ngn sen :)

Sen så min mosters man, Valera, som jag alltid sett som en morbror! Sjukt rolig och flummig människa som man kan ha riktigt kul med :D Kommer alltid på massa roliga saker pch historier. Och gosig är han också! (ta det inte på fel sätt :P)

Verkligen snäll och jobbar för att andra ska få det bra! Och alltid varit pappan för min kusin så som Vladimir är pappa för mig. Sedan han kom in i familjen, då lille Artur va 3 år ungefär, har han gjort mycket för oss. Han är en riktig familjemedlem som vi alla älskar. Pappa för Artur och morbror för mig!

Och förutom en människa som vi älskar, är han alla katers favorit -.- haha! Undina (deras katt) och Bellatrix avgudar ju honom ^^ Aja, vad ska man säga, rar är han!

Ingen bild på honom heller på datan, kommer sen ;)

Och så sist men inte minst, min kära mormor. Så otroligt söt :D Verkligen en glädjespridare! En söt mormor, precis sån som man kan tänka sig. Ska alltid fixa och hålla på och laga himmelskt god mat!

Har i princip tillbringat varje sommar med henne i Sibirien. Vi har alltid varit varandra mycket nära haft riktigt kul tillsammans! Efter en av de svåraste perioderna i mitt liv åkte jag dit till henne för att komma bort från allting och rensa tankarna, och tack vare den resan mådde jag bra igen! Jag blev till en människa igen, glad och lycklig precis som jag alltid varit!

Hon har lärt mig mycket i livet. Haha och tack vare henne är jag bra på att laga mat också ^^ Och hon lärde mig att både läsa och skriva på ryska vilket underlättade sen när jag gick i en rysk skola (vid sidan om den svenska) där jag fick mitt mvg i ryska också :) Och jag har dessutom alltid fått höra att jag är lik henne! :D
Och nog vet jag också vart min mammas och mosters charmiga och vackra sida kommer från, det arvet kommer lugnt från min kära mormor.

Iaf, världens underbaraste och sötaste mormor har jag!



Eftersom jag redan pratar om hela min ryska familj så är jag väl bara tvungen att lägga upp lite bilder på katten Undina :D Också en devon rex. Bilderna kommer från en utställning!






Här e en söt bild på Bellatrix och Undina som sover tsm ^^


Just a good day!

Nej men tjenare :D Haft en lika bra dag som jag?

Började sent idag och hade bara en lektion, härligt! (eller egentligen två men ah, tack vare min jävla väckarklocka så vakna jag sent!) Men det gör inget, hade fysik den lektionen och jag ska ändå plugga fysik hemma :)
Men iaf, efter drog jag och Sofia till Tullinge och fikade lite i solen, jättemysigt! Var så länge sen vi gjorde något sånt, har verkligen saknat det. Sitta å snacka lite tjejsnack med kaffe å så *fjortishjärta*.

Har precis hunnit fixa middagen (fixar maten nu så det e klart eftersom jag inte kommer ha tid med det sen). Blir ungsstekt kyckling med honungsmarinad ;) mumsigt! Funderar på vad jag ska göra till...coscos eller ris? Får se! Och nu sitter jag bara och mumsar i mig en hel ananas! :D Sjukt gott och nyttigt! :D Det är lugnt min favoritfrukt. Och visste ni att ananas dessutom är väldigt nyttigt? Och bra för de som vill gå ner i vikt eftersom det innehåller massor av antioxidanter.

Iaf, kvällens planer är väl att plugga kvällen lång, kanske drar iväg å tränar lite om jag får tid. Som en paus och lite omväxling. Skulle egentligen vara smartast att bara ta en joggingtur, men har lite ont i foten igen så får träna på annat sätt :) På tal om ont så har jag typ vrickat min armbåge? När jag vakna idag så hade armen "somnat" och när jag skulle luta mig mot den för att resa mig upp så bara vek den sig, och i fel vinkel så fick jätteont i armbågen! *snyft* :( Men det går nog över snart.

Ska plugga nu och fortsätta med maten :)

Min goda cappucino ;)



När Sofia satte sig vid bordet råka hon putta till det och spillde ut mitt kaffe :( klantis tihi *love*



Kycklingen innan den åkte in i ugnen ;)



Ananas...AAAMMMM! :D


RSS 2.0